Don't forget to be awesome

Håll käften, det räcker nu.

2015-08-10 // 00:10:25 // Vardag
, psykisk ohälsa
 Ikväll är en sån kväll jag kommer somna med tårar på kudden. 
Vissa dagar är värre än andra, det jag delar med många andra. Demon nätterna. Hur ska man orkar existera när man hela tiden dras neråt? 
Jag är en sån som överanalyserar allting. 
När jag är glad, ledsen, arg.
Undrar alltid vad jag hade kunnat gjort annorlunda, så kanske sakerna hade kunnat blivit bra i slutet. 
Men jag är så less, jag är så förbannat jävla less på att vars tvungen att anpassa mig efter andra människor, när dom inte ens försöker anpassa sig efter mig. Jag försöker verkligen, det gör jag.
Men ibland blir det fel. 
Att leva med psykisk ohälsa, att ständigt gå igenom dessa tankar om att man aldrig duger, alla komplex man har över sig själv, vissa dagar går det inte. 
Idag är en sån dag.
Jag drog på mig sminket i hopp om att kanske slippa behöva ha dessa tankar ikväll. Men det har jag likförbannat ändå. 
Dessa kvällar vill man bara greppa rakbladet, och avsluta allting. 
MEN, det är ingenting jag någonsin kommer göra igen. En dag kommer allting vända, och jag kommer få må bra. 
Men ingen är ensam om deras känslor och tankar. 
Det finns alltid någon, i samma situation. Och att avsluta sitt liv är inget rätt beslut. 
Livet är ingen dans på rosor och dessa prövningar är till för att stärka oss som människor, men alla kommer inte till den insikten. 
Familj är A & O, har alltid vart. Men på senare tid har jag insett att även mina nära, är exakt lika viktiga. För de blir en del av mig. Det blir min familj. 
FÖRLÅT för att jag inte är perfekt. Förlåt för att jag inte alltid kan anpassa mig. Förlåt för jag aldrig kan bli vad ni vill att jag ska vara, men jag är bara människa. 

Ett extra tack, vill jag först skriva till min älskade Emelie Engström, som jag även kallar för min fatso. Vi har gått igenom så jävla mycket skit tillsammans, skratt, gråt, glädje, hat. 
Så många gånger vi gråtit mot varandras axlar. 
Så många gånger vi skrattat åt så mycket olika saker. Jag har aldrig träffat en sån speciell individ, men som även blivit en fel av mig själv. 
Utan dig, är jag inte hel. Jag älskar dig, även fast vi båda gör misstag. 


Vi är bara människor. Vi hör ihop. Allihopa. 
"Sometimes you have to be your own hero" 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback