Don't forget to be awesome

Bästa

2015-10-31 // 17:11:38 // Vardag
Har haft en av de bästa helgerna i mitt liv tror jag, trots att måendet har tagit emot så känner jag att denna helg inte kunde spenderats bättre. Har bara tagit det lungt hemma hos killen med hans familj, ingen press över någonting utan jag kan gå här i mina egna tankar i slarvigt uppsatt hår, mjukisar och inte behöva bry mig ett piss om någonting. Det är någonting speciellt med luften här ute på landet, som gör att man kan släppa saker och gå vidare i ensamhet. Ingen som tränger sig på, som det ofta känns när man är närmare civilisationen. Det är någonting man kan kalla för hem. Känns så bra att jag kommer så hoppas bra överens med J's familj och att de verkligen accepterar mig, med mina fel och brister. Känner mig så trygg. 
 

Klart jag är rädd.

2015-10-26 // 20:25:07 // Vardag
Nu tänker jag ta upp en av mina största rädslor. Alltså = män. Jag är så jävla rädd för män. Jag älskar min pappa, farmor, farfar, min bror. Jag älskar min pojkvän. Men ändå kvarstår faktumet att jag är lika rädd för män ändå. Men jag hatar dom inte, absolut inte. Skulle nog vara lika rädd för kvinnor om media slutade tysta ner om kvinnor som misshandlar sina partners. Men det gör dom, och därför kan jag inte vara rädd för dom. Missförstå mig inte, jag hatar absolut inte män. Men jag är rädd för dom. Jag personligen, har mina anledningar som jag inte tänker gå in på. Och att jag måste gå runt och vara rädd på kvällarna när jag går själv, kolla mig hela tiden över axeln och hoppas på att jag inte har oturen att träffa på någon. För jag är så satans rätt. För rent kroppsligt, har jag någonting att sätta emot med? Jämfört med en man? Nej. Och därför, mina kära vänner, är jag så rädd för det könet som sitter högre än mig i rang. 



Ingen jävla aning.

2015-10-23 // 21:37:00 // Vardag
Ikväll är en sån kväll tårarna sitter i halsen men inte kan komma fram, kan inte sätta fingret på varför dock. Saknad tror jag, jobbigt är det iallafall. Senaste veckorna har vart väldigt jobbiga, har gått ner i en rejäl svacka. Vilket resulterade i en inläggning den nionde, inte den roligaste lösningen men det var den bästa just då, livet med psykisk ohälsa är inte direkt en dans på rosor och ibland måste man ta in ordentlig hjälp. Ångrar inte att jag la in mig den helgen, då jag var så hoppas självmordsbenägen just då, tankarna är borta med vinden men mår fortfarande ganska dåligt så är sjukskriven just nu. Men det är påväg åt rätt håll nu, har världens finaste kille, världens bästa vänner och familj. Tillsammans klarar vi det. Kände mest för att skriva av mig så vart ett virrigt och ganska tråkigt inlägg, men skitsamma