Har haft en av de bästa helgerna i mitt liv tror jag, trots att måendet har tagit emot så känner jag att denna helg inte kunde spenderats bättre. Har bara tagit det lungt hemma hos killen med hans familj, ingen press över någonting utan jag kan gå här i mina egna tankar i slarvigt uppsatt hår, mjukisar och inte behöva bry mig ett piss om någonting. Det är någonting speciellt med luften här ute på landet, som gör att man kan släppa saker och gå vidare i ensamhet. Ingen som tränger sig på, som det ofta känns när man är närmare civilisationen. Det är någonting man kan kalla för hem. Känns så bra att jag kommer så hoppas bra överens med J's familj och att de verkligen accepterar mig, med mina fel och brister. Känner mig så trygg.