Längesedan.
2016-06-23 //
13:31:53 //
Vardag
Nu var det ett bra tag sen jag skrev här, ska väl försöka bli mer aktiv men har verkligen haft fullt upp med att komma upp på benen igen efter alla bakslag. Och trots att jag är inneboende hos min bästavän från idag så känns livet helt okej. Jag kan nästan säga att jag mår bra igen. Att få bo själv har vart så nyttigt, det har gett mig perspektiv på livet och har gjort så jag har växt som människa. Innan var det bara självömkan och jag tyckte så synd om mig själv. Men nu när jag tvingats ta tag i det, har jag sätt hur mycket jag sårat människor runt mig. Främst min familj, men även andra i min närhet. Man blir så sinnessjukt egoistisk när man är deprimerad, för allting ska kretsa kring dig. Jag vart så iallafall. Jag börjar äntligen hitta tillbaka till mig själv och jag medger, jag är inte där jag vill vara i livet. Det är en bra lång väg dit, men jag ska kämpa. Jag ska nå mitt mål, för om jag ger upp nu.. Hur ska människor då kunna tro på att jag klarar det om jag inte gör det själv? Men jag klarar det. Har jag klarat en av de mest påfrestande sakerna psykiskt, klarar jag definitivt allt annat jag vill. Sålänge jag har tålamod och kan acceptera det som sker på vägen. 