Alltså, just nu kämpar jag för flertalet betyg för att kunna få en utbildning. Jag är alltså 18 år och går IM programmet. Många av er kommer förmodligen tänka "varför har hon inte tagit tag i detta tidigare? Det är ditt eget ansvar och du får skylla dig själv." Ja, det kanske jag får. Men det är inte mitt fel fullt ut, demonerna inuti mitt huvud är den största faktorn. Jag har vart konstaterat sjuk nu i ungefär fyra år -isch, ångest, återkommande depression, själv skade beteende men främst suicidal. Jag är relativt frisk nu, jag skadar inte mitt själv och jag önskar sällan att jag ska dö. Men jag har fortfarande en lång väg, men främst är det just nu dessa betyg som styr som stoppar mig. Ni kanske tror att vi håller på med de simplaste i ämnena, men det är tvärtom. Vi gör så mycket mer än man gör i högstadiet. Inser ni vilken press det sätter på eleverna? Jag kommer nog klara några ämnen detta år, men långtifrån alla. För jag är fortfarande så skör, och detta tempo gör att vem som helst kan krascha. Vad ni än säger, skolan är verkligen inte för alla. Jag kommer aldrig bli 100% frisk sålänge denna press ligger på mig, att en plats som ska vara trygg kan vara en sån triggande faktor. Jag som många andra förknippar skolan med ångest och det är en sak man måste arbeta med, men när man inte får det stödet från lärarna, vem ska då hjälpa till och motarbeta det?